Sara

Alla har vi vårat förflutna, delar som vi är stolt över och delar som vi kanske inte alls är lika stolt över. saker som vi minns, både positiva och negativa, hurdan vi var och hurdan vi blev. I ett förhållande kan det vara svårt att förstå att ens partner har haft för ett förflutet. Det är lätt att låta oss luras och säga att "det där var före min tid, så vad kan jag göra åt det?" men på något sett påverkas vi och ens bild av ens partner. Det som är viktigt att komma ihåg är att aldrig låta någon tala om hur vidrigt ens förflutna måste ha varit, eller låta någon påverka oss så pass att vi ångrar de vi gjort tidigare.  Det enda som räknas i slutet är vad man själv känner, om man vill "packa ned, lägga det bakom sig och minnas" eller om man hela tiden ska trampa på ett och samma ställe och fortsätta älta något man inte längre kan påverka eller göra något åt. Det är också en fråga som man som par måste försöka komma överrens om, om man ska klara av att få nya fina minnen att bevara och minnas som tillslut kommer att bli "gårdagen".

En liten tankeställare såhär på fredagseftermiddagen:
- Är det okej när en person lägger sitt förflutna på dina axlar och hans/hennes offerkofta åker på, är det då okej att säga "Det  där är inte mitt ansvar att bära, det är något du får ta hand om själv"?