hur tidigt är tidigt?
Det här med relationer är som sagt inte lätt, när man är nykär är det himla lätt att gå händelserna i förväg. Men till skillnad mot för dem som skaffar barn tre månader in i ett förhållande så är vi absolut inte tidigt. Vi blev sambo efter tre månader, men bebismage får vänta något år till iallafall! Det sägs att när man har varit tillsammans i ett halv år börjar man få lite koll på hur den andra personen fungerar, det är oftast vid den här tiden som par brukar bråka som mest och bråken brukar vara som svårast att lösa. Men klarar man sig igenom "halv-års-krisen" sägs det att man klarar sig igenom det mesta som kommer senare. Vi kanske var lite tidig med att flytta ihop men jag ångrar det inte för en sekund. Det har hänt att man tvekat och tyckt det varit lite tidigt men varför inte chansa? Det kan ju inte vara värre än att det inte funkar, för funkar det inte nu skulle det ändå inte fungera bättre senare in i förhållandet liksom. Det är lätt att jämföra sig med andra, men man mognar olika i sina förhållanden så man ska nog känner efter själv vad man känner sig bekväm med sig.
Kärleken är som en duva, håller du för hårt kvävs den medan håller du den för löst flyger den fri.
Det går i vågor, ena studen gör han mig så besviken, ledsen och arg. Medan han i nästa stund är allt jag vill och önskar. Jag vet att det är inte lätt att ha olika viljor, olika syn på saker, olika idéer eller olika åsikter om saker och ting, men det sägs ju att plus och minus dras till varandra. Vi är nog som plus och minus, vi dras till varandra.
Det är lätt att bara se det negativa i ett förhållande då man blir riktigt arg, men det jag vill påpeka är att hur arg, ledsen och besviken jag än är och uttrycker mig är jag lika noga med att uttrycka mig det positiva, så att mina vänner inte ska få fel bild av Honom. Han har bra sidor också, sidor som jag älskar, jag älskar hela honom, även om jag ibland älskar han så mycket att jag hatar honom.. Men tror det är fler än jag som känner igen den hat-älska-hat-älska-känslan? Det gäller bara att hitta en balans, lägga tyngd på det som är viktigt och vara positiv. Men jag vet att det inte hjälper alla gånger, men man kan försöka sträva efter det iallafall!
pöööss.
att vara sambo..
Det finns fördelar och nackdelar, ibland är det så att jag fundera på om att vara sambo verkligen passar mig?
Fördelarna med att vara sambo är ju att jag får dela täcke, middagar, frukostar, dela samma tak, toalett osv. Nackdelarna är att vi har olika kompiskrets, olika värderingar i diskussioner, han har en vän som ibland känns som hans särbo, han är borta mycket. och att bero på hans "särbo" så kommer vi inte så bra överrens då han spred rykte om mig som verkligen inte var sant, sen efter att jag konfronterade honom har denne unge man börjat tycka illa om mig med. Men när denne unge man börjar ta över i vårat samboliv så känns det som att jag hamnar som priotvå, då min sambo hellre föredrar att hitta på roliga saker på helgerna med sin särbo och deras vänner. Jag är arbetslös och rastlös på dagarna, ser min sambo inte så ofta på vardagarna och ser fram emot helgerna då jag äntligen ska få vara kärleksfull och göra något tillsammans med honom. ... men så himla fel jag hade!
Fördelarna med att vara sambo är ju att jag får dela täcke, middagar, frukostar, dela samma tak, toalett osv. Nackdelarna är att vi har olika kompiskrets, olika värderingar i diskussioner, han har en vän som ibland känns som hans särbo, han är borta mycket. och att bero på hans "särbo" så kommer vi inte så bra överrens då han spred rykte om mig som verkligen inte var sant, sen efter att jag konfronterade honom har denne unge man börjat tycka illa om mig med. Men när denne unge man börjar ta över i vårat samboliv så känns det som att jag hamnar som priotvå, då min sambo hellre föredrar att hitta på roliga saker på helgerna med sin särbo och deras vänner. Jag är arbetslös och rastlös på dagarna, ser min sambo inte så ofta på vardagarna och ser fram emot helgerna då jag äntligen ska få vara kärleksfull och göra något tillsammans med honom. ... men så himla fel jag hade!
Vi, jag och min sambo har nått en punkt där man börjar fundera mycket, (halvårskrisen) han kommer att vara med sin särbo i helgen, vi har då tid på oss att sakna varandra eller hata varandra, tänka över sambolivet och hans särbo. Jag vill ha min sambo tillbaka, utan någon särbo! Men karln gör ju som han själv vill men snart får han inte ha kakan och äta den, jag är less på särbon.
Vi kommer absolut inte separera, missförstå mig rätt!